Hur kunde något så bra sluta så snabbt? Allt var ju så jävla bra och du hade liksom blivit en del av mig. Det är svårt att säga så om en häst kanske men det var ändå som om vi satt ihop du och jag, som om jag kunde höra dig muttra ibland backen var för lång.Jag saknar att bara kunna stå vid dig, borra in mina frusna fingrar i din päls och vila mitt huvud mot din hals. Jag saknar att galoppera snabbt över fälten så att tårarna sprutar ner från mina kinder. Jag saknar att bara kunna rida iväg och inte behöva tänka på någonting, känslan av att problemen bara försvinner. Jag saknar dig.
Nu har jag ingenting. Allt tog bara slut. Så går det när man inte har en egen häst. Men det känns ändå så jävla orättvist, du var ju nästan min också!
I wanna close my eyes for a moment so I can be near
Jag älskar dig, Urre Burre :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar